En solig lördagsmorgon begav jag mig till Neapel efter att ha stämt träff med Raffaele och Francesca, två unga vuxna som är engagerade i kooperativet La Sorte i området Rione Sanità i Neapel. Jag har tagit mig dit för att höra om deras verksamhet som idag sysselsätter ett trettiotal unga inom kultursektorn i ett av centrala Neapels socialt utsatta områden. Kooperativet, som ursprungligen startade sin verksamhet genom att förvandla en övergiven kyrka till ett konstmuseum (Jago Museum), arbetar idag även inom initiativet MUDD (Museo Diocesano Diffuso di Napoli) och erbjuder gratis guidningar av i bene culturali tillhörande kyrkan.
Under vårt samtal framlyfts särskilt kooperativet La Paranza, etablerat 2006, som en avLa Sortes främsta inspirationskällor. Många av de som grundade La Sorte har nämligen barndomsminnen av La Paranzas arbete med att ta till vara på kulturarv och historia i Rione Sanità. Kooperativets arbete under tidigt 2000-tal blåste friska fläktar som gav en positiv riktning för området. När La Paranza år 2006, med hjälp av prästen Antonio Loffredo, iordningställde katakomberna tillhörande Basilica di Santa Maria della Sanità kom det ideella arbete som satsningen innebar så småningom att bära frukt i form av jobbtillfällen och en ljusare framtid för boende i området. Under vårt möte spinner Raffaele och Francesca vidare på tråden om värdet av att kunna stanna kvar i den stad och i det område där man vuxit upp och att arbeta för att skapa förändring och förbättring. La Paranza bidrog till att se möjligheter istället för hinder. De poängterar också hur initiativ som La Paranza och La Sorte gjort att många från Rione Sanità, där man tidigare ofta känt sig tvingad att ge sig av i hopp om bättre framtidsutsikter, nu har en annan inställning.
I vårt samtal berörs också social ekonomi och hur donationer till kooperativet, liksom biljettintäkter från de tre kulturella upplevelser som de idag ansvarar för, återinvesteras för att vidareutveckla verksamheten och området. Vi – jag från Sverige, de från Italien – förhåller oss till två ganska skilda verkligheter. Ändå hittar vi snabbt gemensamma nämnare. Ordet plats dyker upp och ligger nära tillhands när vi pratar om comunità som kan översättas till gemenskap eller community. ”Det är skillnad på luogo e posto” konstaterar Raffaele där vi sitter i en ljus reception bakom katedralen Santa Maria Assunta. Jag har precis återvänt dit efter en avslutad guidad tur i tidigare nämnda katedral liksom av Basilica Restituta, ursprungligen uppförd under kejsaren Konstantin på 300-talet e.v.t. Raffaele fortsätter ” skillnaden mellan de två är att luogo för med sig en känsla av något djupare, och den känslan bidrar till att känna engagemang och att få drivkraft.” Plats [luogo] i det här sammanhanget förstås alltså på ett mer ingående sätt kanske snarare som ett socialt rum, eller säte för något som inte bara är en fysisk punkt eller avgränsning [posto].
Det blir tydligt att La Sortes medlemmar genom att förhålla sig till det sammanhang som finns runtomkring dem vill förvalta, förmedla och skapa positiv förändring för La Sanità,som området också kallas. Drivkrafter som inkludering snarare än segregering och gemenskap är tongivande, liksom att ge lokalbefolkningen och turister tillgång till byggnader som länge varit otillgängliga. Genom förståelsen för ett område och dess historia, konst och arkitektur så menar de att man får upp ögonen för att sådant tillhör oss alla. ”Vi som bor här kan genom den insikten berätta dels något om Neapels historia, dels något om oss och om hur vi väljer att förvalta det som finns runtomkring oss. Den förståelsen är särskilt viktig för att kunna skapa bättre förutsättningar för lokalsamhället och bidra till en positiv förändring.”
I slutet av mitt besök får jag en gåva. De ger mig boken ”Noi del Rione Sanità”, som behandlar områdets historia och utmaningar samt framväxten av kooperativet La Paranza. Jag tackar och frågar om jag inte kan få betala för den, eller donera en slant. ”Nej, nej, det är en gåva från en community till en annan” säger Raffaele och ler. Boken, skriven av prästen Antonio Loffredo, kommer att läggas till Backa Kåken biblioteket och finnas tillgänglig i direktörsvillan.
